Hur ritar vi kartan?

En av de svårare sakerna med att inte leva monogamt är i min erfarenhet att det inte finns någon karta. Visserligen är det en del av tjusningen också, friheten att själv få skapa sina relationer tillsammans med de man tycker om så som man vill ha dem. Men det är inte alltid som det är lätt eller roligt att behöva känna sig fram.

I alla längre relationer händer det ibland att man inte är överens, missförstår varandra eller att större eller mindre överenskommelser bryts. Och om man lever i ett old school monogamt förhållande vet man hur man hanterar det. Generellt har vi alla liknande uppfattningar om vad som är ett litet problem som man lätt kan lösa eller sura över en stund och sedan glömma, och vad som är stora problem som innebär att man kanske inte kan fortsätta vara tillsammans och hur man kan försöka hantera allt däremellan. Alla håller inte med varandra i detalj men de flesta har en liknande uppfattning och den som råkar ut för styv kuling i sitt förhållande kan oftast räkna med stöd från vänner som lätt kan sätta sig in i situationen och har en uppfattning om digniteten av problemen. Det är den kartan jag menar.

Om förhållandet ser annorlunda ut är det inte alls lika lätt. Om man frångått den traditionella mono-mallen för hur förhållanden ska se ut och fungera får vissa missförstånd eller brutna överenskommelser mindre betydelse än de annars hade fått och ibland större betydelse. Men när? Hur arg ska man bli när en överenskommelse inte hålls? Hur ledsen är det rimligt att bli över ett missförstånd eller en bruten överenskommelse? Om sambon glömt att köpa mjölk trots att han lovat vet vi att det är rimligt att ryka på axlarna eller kanske småsura lite över att man inte har mjölk till kaffet men att det är orimligt att gråta. Och är man i ett standard-monogamt förhållande och maken berättar att han haft sex med grannen blir ingen förvånad om man känner sig knäckt, sviken och överväger skilsmässa.

I ett icke-monogamt förhållande kan själva värderandet av händelser bli väldigt komplicerat. Om maken som man har en polyrelation med ligger med grannfrun trots att dealen är att han bara får ligga med män, hur stor är överträdelsen då? Är det jämförbart med att han glömt köpa mjölk eller är det grund för skilsmässa? Om du går på dejt och säger att du ska komma hem till frukost nästa dag men sedan inte dyker upp förrän på eftermiddagen, hur sur har din partner rätt att bli på dig då?

När något oväntat händer mellan personerna i en relation och en eller flera inblandade blir sårade, arga, ledsna, irriterade osv behöver man den där kartan för att orientera sig bland känslorna. Men för icke-monogama finns den självklara kartan inte alltid där, vare sig innombords eller hos vänner som kan förstå och ge stöd.

Hur löser man det? Hur kan vi bli bättre på att orientera oss även när sånt som vi inte räknat med inträffar?

/M

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

5 responses to “Hur ritar vi kartan?

  1. Sara

    Monogama har nog ingen automatiserad karta heller, den måste nog alla medvetet rita utifrån sig själv. Tror jag.

    Och jag har tänkt att det är det som är fördelen med polyrelationer; att en liksom tvingas rita kartan tillsammans.

    Bör en ha en karta även i vänskapsrelationer? (Personligen hade jag nog behövt rita en karta för mig och min syster.)

    Kanske kan vi inte veta hur sårade vi blir förrän något faktiskt händer? Med ett öppet sinne kan en kanske överraskas av att makens ommålning av den gemensamma båten sårade mer än hans affär med grannfrun?

  2. Sara, självklart är inte allt helt enkelt för monogama heller. Men lite lättare tror jag att de har det. Mönstret för hur relationer ”ska” se ut har alla fått lära sig ända sedan vi var barn. Vi har sett vuxna i vår närhet hantera sina relationer bra eller dåligt och de flesta av oss började kanske prova på monogama relationer i någon form i tonåren. Vi har ritat på våra mono-kartor nästan hela livet och vänner och andra med mono-erfarenhet kan hjälpa till med sina kartor om man famlar.

    Du har helt rätt i att man inte kan veta hur sårad man blir förrän något faktiskt händer. Men om jag glömmer att köpa mjölk och min sambo bryter ihop och inte kan sluta gråta har jag ändå en karta som säger mig att det inte är en rimlig reaktion på glömd möjlk och kan snabbt lista ut att det troligen handlar om något annat egentligen. Kanske har någon dött, kanske är hon arg för att jag väldigt ofta glömmer viktiga saker som jag lovar, kanske är det PMS eller något helt annat. Det är i alla fall inte sannolikt att det skulle vara på grund av just mjölken. Utan kartan hade det kanske inte varit helt självklart.

    Det är otroligt givande och häftigt att rita upp kartan för sitt eller sina förhållanden men hur mycket man än tänker och pratar om hur man vill ha det dyker det upp saker man missat. Det är då som man inser att det inte finns någon standardkarta att förhålla sig till och att det faktiskt inte bara är bra.

    Jag tycker definitivt att fördelarna med att själv konstruera sitt förhållande överväger men skulle gärna vilja fylla i allt fler av de vita eller otydliga fläckarna på kartan.
    /M

  3. rose

    Jag har ju aldrig varit i något annat än monogama relationer, men skulle nog påstå att det är ett väldigt konstruerande av förhållandet även i dem. Även monogama har relationer till andra människor, om än på ett annat sätt. Själv är jag väldigt konservativ vilket min nuvarande partner inte är, snarare tvärt om. Vi har under snart två år utforskat våra gränser gentemot varandra och andra men vet fortfarande inte var de går. Vi har pratat mycket om det och bestämt oss för att försöka hitta en mellanväg mellan våra värderingar, men detta måste självklart kännas bra för oss båda vilket är mycket svårt. Jag kanske tänka mig att det är lättare i en konservativ monogam relation, där gränsen gentemot andra människor än själva paret blir mycket tydligare, men i modern tid är den gränsen ofta ganska tunn.

  4. EM

    Kan bara lovprisa en skarp betraktelse! Detta är naturligtvis inte lika med att monorelationer saknar utmaningar; men med de (i allt väsentligt kristna feodal-) normer/relationsklassifikationer vi har till handa (kärlekspartner, vän, kollega, kärnfamilj, släkt) och därtill hörande regler (oskrivna respektive skrivna) om hur dessa hanteras – så är det rena gerillakrigföringen att försöka skaka om i den burken och göra något mer skräddarsytt!

    Tankar som föresvävar mig om hur man kan ”rita om kartan” på sikt:

    1) söka gemenskap hos likasinnade, inte minst… folk som på allvar visar intresse för saker och investeringar som man själv tycker är viktiga OCH faktiskt inte alls berör sex

    2) vara pragmatisk i valet av umgänge och egna ”investeringsobjekt”?! (Hur det nu skall gå till i praktiken; när det först är en ansträngning i olympiadklass att ens hitta några som kan betraktas som likasinnade…)

    3) Opinionsbildning och politiska engagemang

    4) Våga vara annorlunda, sätt goda om än ej ofelbara förebilder (och undvik ”leva ut” i garderoben så mycket som möjligt)

    5) Skapa egna sociala kluster/”hierarkier” och bemanna dem väldigt medvetet; undvik önsketänkande (läs: om folk verkar leva och värdera väldigt traditionellt (och komplexfyllt) men säger sig vara ”nyfikna” på annorlunda fasoner- underskatta inte hästjobbet att ens etablera ett dansgolv! För någon som aldrig hört musik är det långt även till den ringaste foxtrot)

    6) Ha tålamod. ”Alla” vill ha peace, love and understanding – vi har bara väldigt olika referensramar kring hur vägen dit ser ut…

  5. Filip

    Vilka viktiga frågor och vilka kloka kommentarer!
    Har i drygt ett år och fram till för ett par dagar sedan försökt rita upp kartor för en relation som nu är ”avvecklad”. Det har i perioder varit extremt känslomässigt påfrestande, för oss båda, men också för mina andra partners.

    Något som visat sig väldigt viktigt är att ge saker tid. Allt behöver inte lösas på en gång! Särskilt när det gäller olikheter och meningsskiljaktigheter så har de antagligen funnits där hela tiden, och det har ju gått bra eller hur?

    Tid är också viktigt om man ska ge sig själv chansen att förstå hur den andra personen tänker, känner och varför hen reagerar/agerar som hen gör. Minst lika viktigt kan det vara att förstå var ens egen plats och roll är i det hela, vilket kan vara nog så tidsödande, eftersom det kräver en viss distans.

    Håller med dig, EM i dina punkter om hur man ska göra det lättare.
    Vill understryka det du säger i 5). Särskilt om man som jag, är relativt ny på att rita kartor (man blir dock bättre med tiden!). Utforska med en partner om ni båda är nya, lär av mer erfarna polys, läs på, men undvik att inleda relationer med ”ickepolys” innan du känner dig trygg i ditt livsval.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s