pojkvänner istället för barn

Jag tror inte jag kommer vilja ha barn. Jag skulle nog hellre ha flera pojkvänner, älskare och kompisar.

Jag har alltid tänkt att jag kommer vilja ha barn nån gång. Men åren går och fortfarande känner jag inga pirr i livmodern när bäbisarna på t-banan skriker i kapp. Knappt ens när bäbisarna är söta blir jag mer sugen. Jag som är gift numera har ju blickarna på mig och många förväntar sig säkert att snart klämmer hon ut ett litet småfolk (särskilt de som inte vet att jag är poly). Men jag tycker ju inte om barn. Det finns så mycket annat i livet som jag hellre gör, testar eller utforskar. Annat som är utvecklande och karaktärsdanande. Jag vill kunna ligga under en korkek och skratta, älska och prata, som Lena Andersson skrev i  kolumnen Liv eller småbarnsliv. Lena Andersson ifrågasätter normen där det förväntas att man ska sätta nya liv till världen, och kanske inte helt oväntat väckte den många upprörda reaktioner. Men den kolumnen stärkte mig i min tro att jag inte är ämnad att föda barn. Jag tror att det är många som skaffar barn trots att de kanske inte är lämpliga som föräldrar. Det är en norm som är lika stark som tvåsamhetsnormen och alternativen som folk ser är ett liv i ensamhet och utanförskap. Och vem vill det?

Men det behöver inte vara så. Jag har upptäckt en helt annan väg och det känns lite som att jag upptäckt en hemlighet, något som gått andra förbi. Jag har gjort ett avslöjande: det behöver inte vara så. Du behöver inte leva i tvåsamhet. Du kan leva som singel. Du kan leva med flera partners. Du behöver inte skaffa barn. Du kan skaffa flera pojkvänner istället.

Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Vem ska jag köpa födelsedagspresenter till? Vad ska göra livet meningsfullt? Hur ska livet kunna utvecklas från där jag är nu? Jo, vänner, pojkvänner, flickvänner, älskare, kompisar, kanske kompisars barn till och med! Ett liv utan barn behöver inte bli ett liv i ensamhet. Snarare tvärtom. Hur många vänner har inte fallit bort för att de inte har tid att träffas sedan de skaffat barn och isolerar allt umgänge till familjelivet? Hur många föräldrar sitter inte hemma när barnen blivit vuxna och flyttat ut och känner ensamheten krypa inpå?

Kanske kommer jag att ändra mig och fortplantningsinstinkterna komma ikapp mig. Men just nu fantiserar jag hellre om en framtid av många rika och intima relationer. Visst lär det vara fantastiskt att sätta barn till världen. Men lika fantastiskt är det att se en annan vuxen människa och få komma riktigt nära. Och att få göra det gång på gång.

Annonser

13 kommentarer

Filed under Uncategorized

13 responses to “pojkvänner istället för barn

  1. Sara

    Vackert skrivet om en viktig fråga. Det där med en upptäckt hemlighet var särskilt på pricken.

    En del kritik mot L. Anderssons inlägg håller jag med om, men jag är väldigt glad att det publicerades då det är en oförtjänt ignorerad fråga.

    Oavsett vad det handlar om är det tröttsamt att förväntas göra eller inte göra olika saker pga av kön, ålder, nationalitet, fas i livet osv. Alla som själva vill välja livsstil, utifrån tycke och smak och inte normer, borde göra gemensam sak i bloggosfären.

  2. bra skrivet! alla har sitt eget liv 🙂

  3. Vi har ett slags öppet förhållande jag och min sambo..eller jag tänder på att tänka mig honom med andra så han har fått ragga lite safe övernätet med mig som godkännare typ..jag har mer o mer börjat släppa på svartsjukan inför situationer..de är ju bara sex..än så länge. One nightstands som han ordnar på ett städat sätt. har dock ett problem: Hans svartsjuka. Han är otroligt svartsjuk och jag kan knappt prata med andra av andra könet. Därför känns maktfördelningen väldigt ojämmn. Jag känner inget behov av att ha sex med andra men skulle gjärna vilja ha ”pratsamma” relationer med killar som vänner liksom.
    Hur går jag vidare för o få honom o jobba med sin extrema svartsjuka?

    • Sara

      Först och främst måste han inse att svartsjukan ligger hos honom – precis som andra känslor som glädje, irritation, sorg osv – och INTE i något du gör. Det är han som ska lära sig hantera sin svartsjuka, på samma sätt som att han inte låter glädje, irritation och sorg ta över livet. Ändrar du ditt beteende brukar du i viss mån våld på den du är, men hans svartsjuka består.

  4. Sara

    Nu har jag läst den här texten tre ggr… Skulle ni inte få in gästskribenter?
    #lite allmän svensk klagan i februari

  5. Sarek

    ”I think there is as risk in monogamy of becoming overdemanding of ones parner.It is very, very difficult to satisfy all the needs of another person, all the time.”

  6. Hej Tufsan!
    Imponerande att du kan tänka dig låta honom att ha sex med andra (och till och med tända på det själv!) trots att han är så begränsande mot dig. Att låta sin partner ha vänner av båda könen borde vara självklart även i monogama förhållanden. Om du visar så mycket öppenhet att du låter honom ligga med andra tycker jag att motkravet att få ha killkompisar är väldigt litet i jämförelse. Det är minst sagt ett ojämn maktfördelning och att ha kompisar av andra könet borde inte vara något du behöver be om lov om. Svartsjukan är något han själv får jobba med. Han måste kunna lita på dig. Se till att prata om det! Fråga hur han känner när han känner svartsjukan. Berätta hur du själv tänker. Få honom att förstå vad han betyder för dig. Försök få honom att förstå att vänskapen av en annan kille inte behöver hota er relation. Läs gärna också blogginlägget som handlar om svartsjuka som jag skrev tidigare under denna bloggs existens.
    Lycka till!
    Regna

  7. Sara:
    Det är lite dåligt med gästskribenter, det håller jag med om. Du kan väl skriva nåt? Men smickrande ändå att du läst mitt blogginlägg tre gånger!
    Bra film med penn&teller. Jag postar den som ett inlägg så fler ser den!
    Regna

  8. Filip

    Underbar läsning! Grattis till din upptäckt, att du kan och får välja själv hur du ska leva dit eget liv. Har nyss själv insett att det är jag som bestämmer och att jag kan påverka vilken riktning jag vill gå i (även om det är svårt ibland), så jag känner mig stärkt av det du skriver. Jag vill ha barn, men gärna tillammans med inte bara en mamma/pappa, utan en hel hög med fina människor. Jag har redan börjat samla 🙂

    • Härligt att höra! Både att du känner dig stärkt av mitt inlägg och att du också vågar gå din egen väg. Att vara fler än två om vårdnaden av barn tycker jag låter som en utmärkt idé. Men visst är det också svårt att gå nya vägar. Man har oftast inte så mycket förebilder.

  9. hemlig

    Tänk om fler kunde tänka så, då kanske inte jorden behövde överbefolkas.

    • Jovisst. Jag tror att vissa människor är ämnade att sätta barn till världen och gör det alldeles utmärkt. Men andra gör det kanske mer utan att tänka efter så mycket om vad det innebär, och gör det kanske mer för att det förväntas, ”det är så man gör”. Och då blir det kanske inte så bra. Överbefolkning är väl kanske inte ett problem vi har i Sverige, men däremot finns det gott om föräldrar som helt enkelt inte är så bra på att vara föräldrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s