Varför vill vi berätta hur vi lever?

Polyamorin har kommit till kännedom för Svensson. DN har haft en artikelserie där polyamorösa berättar hur de lever  och det första  examensarbetet i psykologi ”polyamori – en utmanande kärlekshistoria” har skrivits i ämnet. Poly har kommit ut ur skuggorna, fram på frukostbordet, in i fikarummet, upp på agendan för att kunna analyseras, kritiseras, förfasas över och tyckas till om av verklighetens folk. ”Ännu en avart” kommenterar folk på DN, ”vad hände med våra traditioner, kärnfamiljen, troheten, ja, vart är vi på väg?”, undrar folk. Moralpaniken är ett faktum. Så varför gör vi det här? Varför skriver jag den här bloggen? Varför ställer de här personerna upp på intervju i tidningen? Vad vill vi? Är inte det här lite privat? Ni kanske inte vill veta nåt om vilka jag ligger med?

En väldigt vanlig reaktion när man berättar att man är poly är ”okej, bra för dig, men jag skulle aldrig kunna leva så, det är inget för mig”. Det är helt okej. Men det är inte lika många som brukar reagera så om jag berättar att jag spelar fotboll eller sjunger i kör. Även om det inte skulle vara något för personen i fråga . Av någon anledning verkar folk tro att jag vill att andra lever som jag, bara för att jag berättar om det. Så är det inte. Det är värt att förtydliga:

Jag tycker inte att alla bör leva som jag. Anledningen till att jag berättar är att jag vill bli accepterad för den jag är och för hur jag lever.

Och det handlar inte om att jag berättar om mitt sexliv. Jag behöver inte berätta nånting om mitt sexliv och jag har knappt gjort det på den här bloggen heller. Det handlar om vem eller vilka jag är kär i och vilka människor som har betydelse i mitt liv. Jag vill bara kunna  svara på vad jag gjort i helgen utan att behöva ljuga, precis som alla andra. Om folk frågar var jag bor när jag är på väg ”hem” vill jag kunna säga att jag bor hos min andra partner några dagar i veckan och att det är dit jag är på väg nu. Jag vill inte behöva ljuga och kalla min partner för ”kompis” för att inte förstöra folks bild av mig som gift. Jag vill kunna vara precis så öppen som ni monoamorösa är med era relationer. För ni kanske inte tänker på hur öppna ni är när ni berättar om era barn, flickvänner, pojkvänner, fruar, män, svägerskor och svärmödrar som om det inte vore någon grej över huvud taget, som om det är nånting ”naturligt” som vi bara ska acceptera och svälja, nicka och säga ”jaha, det låter trevligt”. Jag ser fram emot den dagen där folk inte behöver känna sig hotade för att någon valt att leva sitt liv på ett annat sätt än de själva. Jag ser fram emot den dagen då folk kan glädjas över att det står var och en fritt att leva sitt liv som man själv vill. Och bara för att du inte tror att det skulle göra dig lycklig så kan det mycket väl vara så att det är hela lösningen för en annan.

Regna

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Varför vill vi berätta hur vi lever?

  1. Pingback: DNs poly-vecka | Kärlek för nyfikna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s