Polypaus

Jag har inte skrivit något här på Nomono på länge. Det finns en väldigt specifik anledning till det. För ett tag sedan fick jag och min primärpartner barn. Vi pratade väldigt mycket innan vi började planera barn om hur vi skulle göra med vår relation i förhållande till en graviditet och småbarnstid. Ingen av oss hade någon pågående relation med någon annan när jag blev gravid, om det hade varit så hade vi kanske valt en annan väg, men vi bestämde oss i alla fall för att detta var en så omvälvande tid i livet och förhållandet att vi ville lägga så mycket av vår tid och energi som möjligt koncentrerat på oss och vår nya familj att vi valde att ta en paus från polylivet och det öppna förhållandet. Vi blev tillfälligt monogama. Från början var det inte säkert att vi skulle vara det under hela graviditeten men så mycket hände, både oss och i livet runt omkring, att vi helt enkelt inte haft tid eller ens så värst mycket intresse för att träffa andra.

Hur länge polypausen kommer att pågå vet vi inte än. När vi kommit in ordentligt i livet som föräldrar kommer det garanterat men just nu finns det inte plats för något annat än den lilla nya familjemedlemmen som ligger i mitt knä och ler i sömnen.

/M

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Två kärlekar i olika stadier

Som jag skrev i föregående inlägg har jag inlett en ny relation. Den börjar bli mer seriös än någon annan relation jag eller min man haft sen vi blev polyamorösa.  Det känns läskigt. Under de dryga 8 år som jag och min man (vi kallar honom Florian) varit tillsammans har vi alltid gjort allt tillsammans. Vi har delat upplevelser, erfarenheter, tankar och vi har har utvecklats tillsammans och pratat om allt. Vi har blivit en del av  varandra. Även det här med polyamori kändes på ett sätt som ett gemensamt projekt, även om det förstås skulle innebära att vi skulle leka runt på varsitt håll och på så vis få skilda erfarenheter och upplevelser. Men ingen av oss visste väl egentligen vad vi skulle kunna vänta oss och hur det skulle kunna bli.  Nu är jag kär i en ny och det är jag på egen hand, utan inblandning av Florian. Jag och den nya håller på att lära känna varandra, vi kommer varandra närmare och närmare för varje gång vi ses, vi skapar gemensamma erfarenheter, vi har fått en internhumor och vi upplever saker tillsammans – och där är inte Florian med. Nya, viktiga saker händer i mitt liv och det känns ovant och lite skrämmande att Florian inte riktigt är en del av det.

Man förändras i mötet med andra människor, och kanske i synnerhet av dem som man älskar och umgås tätt med. Jag tror jag har en särskild förmåga att suga åt mig av andra människor och låta mig påverkas (framför allt av människor jag tycker om). Jag smittas lätt av andras humör och attityder, ibland av åsikter och jag kan ha lätt att dras med i jargonger. Och däri ligger min rädsla – att jag ska förändras och utvecklas i en riktning från Florian. Att jag ska hitta en ny identitet med min nya som plötsligt inte längre är kompatibel med Florian.

Relationen med min man och den nya relationen är nu i helt olika stadier. Där min och Florians kärlek har fått mogna under åtta år är kärleken fortfarande stark, om än inte lika intensiv som de allra första åren. Min nya kärlek är fortfarande i nyförälskelsestadiet och är kanske på ett sätt mer bräcklig, men ändå mer intensiv. Det kan vara svårt att hantera kontrasterna mellan dessa två kärlekar. Den mer intensiva har en tendens att ta upp en stor del av mina tankar medan min livspartner är mer lätt att ta för given. Andra polyvänner till mig har gett mig rådet ”njut så länge det varar. Nyförälskelse går över ganska snart.” Kanske är det så. Jag försöker unna mig att njuta mer än oroa mig och förlita mig på att det bara är oerfarenhet, en övergångsfas. Men jag har också insett att det är viktigt att få tid att landa hos Florian. Så jag inte låter mig dras iväg för mycket. För att påminna mig om vem jag är men kanske framför allt vilka vi är.

Lämna en kommentar

Filed under polyamori, Uncategorized

Att leva i garderoben för de närmaste

Jag är inte öppen inför min familj om att jag lever polyamoröst.  Jag vet att mina föräldrar skulle bli chockerade och förtvivlade om de fick veta hur jag levde, att jag och min man inte är exklusiva varandra, och jag vill inte utsätta dem för det. Och jag vill inte utsätta mig för den reaktionen. Jag känner mina föräldrar tillräckligt bra för att veta att de hellre är lyckligt ovetande. Men det har ändå sitt pris. Varje gång jag träffar min familj kan jag känna mig lite distanserad och inte helt med i gemenskapen. Det som kanske är viktigast och mest spännande i mitt liv just nu tvingas jag hålla hemligt för att istället prata om jobbet, vädret, nyinköp, andra alldagliga saker  som inte berör mig så mycket, eller så sitter jag bara tyst. Ändå kan jag ju inte låta bli att tänka på de saker som annars mest uppfyller mina tankar: det senaste sexet med älskaren, senaste besöket på fetischklubben, trekanten, mina dekadenta vänner och kontrasterna jag har i mitt liv. Just för att det är så stora kontraster och just för att det är så förbjudet kan jag inte låta bli att tänka på det. Och varje gång tänker jag: tänk om de kunde läsa mina tankar. Eller tänk om de kan se vad jag tänker på. Och när de tilltalar mig så tänker jag: nu avslöjar de mig! De har fått veta.

Men det händer ju förstås inte.
De skulle aldrig kunna föreställa sig.

Jag har inlett en relation sedan ett par månader tillbaka som har gått längst hittills under den tid jag och min man har varit polyamorösa. Jag har insett att ju längre den relationen kommer gå desto större del av mig själv och mitt liv kommer jag behöva hålla hemligt för min familj. Det kommer att kännas orättvist att inte kunna presentera en viktig person i mitt liv för min familj. Orättvist mot min andra viktiga relation, men kanske också orättvist mot mig själv. Det kommer antagligen göra mig mer och mer distanserad från min familj. Kanske är det fegt av mig att inte berätta. Kanske kommer det här problemet att växa sig större och större i framtiden. Men jag vet inte. De skulle aldrig acceptera en annan partner eller mitt sätt att leva. Jag tror inte distansen kommer försvinna om jag berättade heller. De skulle helt enkelt aldrig vilja försöka förstå.

Regna

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Polycurious – anteckningar om den polynyfikne

Du har garanterat träffat henom – den polynyfikne. Efteråt känner du dig smutsig, nästan utnyttjad, kanske utan att ni ens rört varandra. Hur går det till?

Den polynyfikne är, som namnet antyder, nyfiken på poly. Och på dig. Kanske tar han/hon/hen kontakt på nätet, men det kan lika gärna hända på en klubb, i en bar, eller på en fest hemma i en helt vanlig lägenhet där krukväxterna står på sina bestämda platser utan att ana oråd.

Då vill någon plötsligt prata om ”det här med poly”.

Någon som tycker icke-monogami låter som en superbra idé. Eller ja, i teorin åtminstone. Nu, sent på natten med lite alkohol i hjärnvävnaden, en trygg basgång i ryggraden och det tråkiga minglandet upp i halsen känner personen att det är rätt tillfälle att nyfiket fråga dig några saker.

Som: Blir man aldrig svartsjuk?
Som: Måste man berätta allting för varandra?
Som: Hur blir det när man ska skaffa barn, då funkar det väl inte längre? Eller när man blir kär på riktigt?

Och du svarar på frågorna, som du besvarat många gånger förut – vissa har enkla svar och andra inte. Men du svarar och personen insuper varenda stavelse, med den typiska glansiga hinnan över ögonen, den som borde väcka dina misstankar.

Efter en stund lägger personen bekymrat huvudet på sned och säger: ”Jo, för jag och min pojkvän/flickvän, vi…”

Och du får höra en story lika förutsägbar som frågorna du just fått. Den polynyfikne berättar om sin kärleksrelation: Jodå, det börjar kännas lite instängt. Nejdå, ingen vill ju göra slut. Jodå, poly låter bra… I teorin. Skulle aldrig funka i praktiken. Nädå.

Nu händer det förunderliga. Under ert samtal har du tagit med den polynyfikne på en resa. Medan du svarat på frågorna har ett alternativt liv spelats upp där bakom de glansiga ögonen. I fantasin har den polynyfikne försökt öppna upp sitt stelnade förhållande, haft romanser med mörka främlingar i Paris, legat med blonda grannar i tvättstugan, sett sin partner göra likadant – och då drabbats av panik – och ryckts tillbaka till den lunkande verkligheten. Tack vare dig kan den polynyfikne lämna festen som pånyttfödd, åka hem till sin pojkvän/flickvän, och nästan med en viss lättnad krypa ned under det gemensamma täcket som kändes så kvävande igår.

De gamla grekerna kallade det här katharsis. Vi kan bara kalla det fegt.

Men i värsta fall erbjuder den polynyfikne mer än bara en bortslösad kväll. Den febriga blicken kan, från båda sidor, förväxlas med ett genuint uppflammande intresse. Plötsligt kan du framstå som det perfekta snedsteget. Du är lössläppt och utan moral. Du kan knappast vara lättsårad. Du är förmodligen bra i sängen.

Därmed uppstår samma scenario, men inte bara under en kväll, utan flera veckor, kanske månader. Den polynyfikne bjuder dig på middag, tar med dig på bio, och återkommer gång på gång till sina problem med partnern (som för övrigt inte får reda på vad som försiggår). Du lyssnar, svarar, berättar. Ni får kontakt. Du gillar’t. Det här kan nog bli en viktig person i ditt liv!

Men så fort saker ställs på sin spets – vilket i vårt samhälle betyder att intimiteten blivit fysisk, kroppsvätskor utbytts – då faller den polynyfikne in i sitt typiska beteende. Vips, så har hon/han/hen försvunnit till sitt vanliga liv. Tryggt. Bekvämt. Du har råkat ut för något som amerikanerna kallar ”hit and run”. Fråga Osama om du undrar. Plötsligt ligger du slagen till marken.

Du blev förrådd.

Och du kanske inte ens är bra i sängen? Du tänker på henom. Den polynyfikne. Du är full av frågor. Om du är poly har du garanterat stött på typen. Långsamt reser du dig, vattnar dina krukväxter. Och du tänker att du visst är lättsårad, fast du är poly.

/undertecknat: Roy

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Intima relationer Fördjupning 500p

Jag ska inte påstå att det är lätt att vara poly. Tvåsamma vänner till mig har sagt saker som ”varför skulle jag vilja ha flera partners, det är väl tillräckligt komplicerat med en?”. Även polyvänner har uttryckt saker som ”istället för ett problem har man fem”. Relationer kan vara riktigt knepiga. Anledningen till att jag vågade ge mig in i flersamhet var nog ändå för att min och Florians relation är väldigt oknepig. Vi har haft få problem under våra år och Florian är extremt osvartsjuk, rationell och klok. Enkel att leva med helt enkelt. Så därför kände jag, eller vi, att vi var beredda att levla, att  gå upp en nivå i svårighetsgrad i Intima Relationer.

Att involvera sig med andra människor, att dejta, flirta, bli förälskad, inleda relationer, bli sviken, att svika och allt annat som intima relationer med människor innebär, tar väldigt mycket energi.  Jag tycker om att kunna gå och tänka på det senaste ligget, vilka raggningsprojekt jag har, hur jag vill leda vissa relationer vidare osv. Det kan lätta upp vardagen och ge mig självförtroende. Men ibland är jag nästan lättad när helgen är över och man kan koncentrera sig på lite ”enkla” saker som jobbet. Nya intryck kan behöva tid att smältas och har jag varit med om mycket nya saker, träffat mycket nya människor, haft flera intima projekt mm så kan jag behöva mycket tid emellan där det är lite tråkigt, händelselöst och helt raggningsfritt också. Men som om det inte vore nog energikrävande med mina egna känslor för andra så har jag dessutom Florians relationer och ragg att förhålla mig till. Vad vill han med sina relationer och hur känner jag inför det?  Och hur ser vi samtidigt till att vi inte glömmer bort att  underhålla vår primärrelation i allt det här? Ibland blir det nästan för mycket.

Och umgås man mycket i polykretsar har intrigerna och komplikationerna en förmåga att hopa sig. Killen som svek dig och dumpade dig dyker plötsligt upp på varenda fest som du går på. Och han raggar nu på dina vänner. Eller du och din vän har plötsligt ställt in siktet på samma mål, den ena har tur och den andra får surt se på. Efter ett tag har alla legat med alla och så länge alla är glada gör ju inte det nånting. Det var ju det här jag ville. Nu är jag mitt i smeten av alla intriger. Det var väl intriger och spänning jag var ute efter? Jo, till viss del och nog visste jag väl att de sura bitarna ingick i konceptet.

Det sköna i det här är i alla fall att jag aldrig kommer ner på noll. Blir jag dumpad får jag tröst och kärlek från den bästa. Men det kan vara bra att ha en kompiskrets där de flesta är mono. För ibland kan jag behöva lite paus från intrigerna och få känna att jag bara har en enda okomplicerad relation.

Regna

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

konsten att ha affärer utan att vara otrogen

Det har varit mycket upprörda känslor kring den nya ”otrohetssajten” som det görs stor reklam för på stadens busshållplatser. Jag är själv ganska så upprörd. Kanske är jag mest chockerad över att se reklam för en sån sajt så här ute på gatan på allmänt plats. Men framför allt så tycker jag, som många andra, att otrohet är fel och moraliskt förkastligt rent utav (se gärna föregående inlägg för utveckling av  ”moraliskt förkastligt”).

Insidan i DN 22 mars skriver Malin Nordgren om ”Anna” som varit otrogen och haft 5-åriga förhållanden med andra bakom ryggen på sin man. Hennes man är inte intresserad av sex med henne längre, säger hon, och därför har hon sökt sig till andra. Hon beskriver sina otrohetsaffärer i positiva ordalag. Det har ”avdramatiserat sexualiteten” för henne, hon pratar om ömhet och värme, att hon känner sig som en mer kärleksfull människa nu, sexualiteten som öppnar upp för en speciell slags närhet osv. Hon säger att ”precis som man kan älska alla sina barn, och ha flera bästa vänner, kan man ha unika relationer med flera män. Olika människor tillför varandra olika saker.”  Kärleken till andra har inte minskat kärleken till hennes man, säger hon, även om sexlivet fortfarande lät tämligen obefintligt.

Det är så mycket jag kan hålla med Anna om och som jag känner igen mig i. Hur flera kärleksrelationer berikar livet och gör en till en mer kärleksfull och tillfreds människa.

Men det är en punkt – och en väldigt bärande sådan – som skiljer mitt och Annas perspektiv åt och det är att jag går inte bakom ryggen på min man. Jag är gift. Jag har affärer med andra män.  Men – jag är inte otrogen. Jag gör det inte bakom ryggen på min man.

Jag önskar att fler kunde se att det faktiskt är möjligt att leva som gift och ändå träffa andra vid sidan av – utan att gå bakom ryggen på varandra. Jag tror att  för de flesta som blivit bedragna av sin partner är det inte det faktum att partnern haft sex med en annan som svider värst. Utan det är sveket. Det faktum att partnern har ljugit och gått bakom ryggen. Är man helt öppna och ärliga inför varandra undkommer man hela den biten. Men det är också en viktig förutsättning. Och självklart inte särskilt lätt.  Att kommunicera är en konst och det finns fortfarande alltid en risk att man sårar varandra. Kanske är det lättare att vara otrogen än att prata om jobbiga känslor med sin partner. Men jag lovar att det ändå är värt det. Förutom att du får ha sex med andra utan att ha dåligt samvete får du dessutom chansen att lära dig att hantera din egen svartsjuka när din egen partner gör samma sak.

Regna

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

Vad har sex med moral att göra?

Sex, droger och våld. Varför känns det som att man har hört de tre orden nämnas tillsammans förut? Vad har de egentligen med varandra att göra? Har det med njutning att göra? Att ge sig hän åt sina lustar, att göra vad man känner för, göra det som känns bra för en själv utan att behöva tänka på konsekvenserna? De brukar ofta få stå som exempel på allmänt moraliskt förfall. Folk som står utan moral, de hänger sig åt sex, droger och våld. Eller ett förfallet samhälle, där skulle folk hänge sig åt sex, droger och våld. Jag såg en film här om dagen där en av personerna tar sig till en plats i en virituell värld som verkar vara en slags klubb. I första scenen ser vi ett rum fullt av tjejer som har sex med varandra. I nästa klipp ser vi en tjej som skjuter en kille i magen och sen skrattar hejdlöst. I nästa scen ser vi ett gigantiskt dansgolv med unga, snygga människor som dansar som i trans. Allt sker på samma klubb. Lite senare sker ett slags ritualmord på scenen som verkar vara underhållningen för kvällen.

Jag vet inte om jag har en helt egen definition av moral nu. Enligt wikipedia är moral det som rör sederna, eller de etiska normerna, för en enskild människa eller grupp. Så moral skulle i princip kanske kunna handla om att man bör stå på höger sida i rulltrappan eller ta i hand när man hälsar. Jag skulle iallafall vilja definiera moral ungefär så här: hur man handlar och beter sig i samverkan med andra människor. Gott moraliskt beteende skulle alltså vara sådant som främjar gemenskapen mellan människor, som gör det lättare och trevligare att leva i samma värld. Omoralisk är således den som får andra människor att må dåligt, gör att de far illa eller framkallar negativa känslor på något annat sätt.

Enligt denna definition kan man alltså inte vara omoralisk mot sig själv. Moral handlar enligt min definition bara om hur man påverkar andra.

Så vad skulle den definitionen av moral säga om sex, droger och våld? Om vi börjar bakifrån.

Våld. Våld brukas allt som oftast mot den ena inblandades vilja. De allra flesta tycker inte om att bli slagna. Den som brukar våld gör alltså fel då hen får den andra att må dåligt, troligen både fysiskt och psykiskt.

Droger. Enligt min definition skulle brukande av droger i teorin inte vara fel om det var så att det bara påverkade dig själv. Nu är det ju inte så. Folk far illa både när droger tillverkas, distribueras och när drogerna nyttjas (nu generaliserar jag naturligtvis väldigt och gör ingen skillnad mellan droger och droger). Drogmissbrukaren kan tappa kontroll över sitt eget beteende och vansköter många delar av sitt liv så andra i kontakt med denne påverkas negativt.

Sex. Sex är naturligtvis fel om det tvingas på någon som inte är med på det. Vissa vill kanske t o m påstå att det inte är sex då längre utan våldtäkt. Sex kan förstås missbrukas, precis som droger, men enligt min definition är det alltså inte omoraliskt så länge det bara är du själv som mår dåligt av ditt eget handlande (självdestruktivitet är förstås aldrig är bra, men det är inte omoraliskt menar jag). Andra människor kan kanske också påverkas negativt om du har sex på öppen gata så känsliga personer känner att de får sin integritet kränkt, eller liknande. Och om du sprider könssjukdomar omkring dig är det förstås inte bra. Men här kan jag faktiskt inte komma på något mer som skulle kunna vara omoraliskt med sex. Är alla inblandade glada och mår bra, hur kan då sex i någon form vara omoraliskt? Om jag vill ha gruppsex, swinga, ha sex med killar eller tjejer, ha flera partners samtidigt eller binda fast och smiska någon som tycker om det, mot vem kan det då vara omoraliskt?

För att återgå till filmen. Trevlig öppningsscen med tjejerna som har sex. Men att direkt efteråt gå över till scenen där en kille blir skjuten i magen utan att någon annan på stället bryr sig? Och sedan övergå till nöjesmordet? Att sätta händelserna så i relation till varandra gör att jag inte kan tolka det som annat än att manusförfattaren ser de båda som tecken på dekadens och moraliskt förfall. Men hur kan man jämföra sex med mord? Där det ena är skönt och lustfyllt och det andra avslutar en människas liv brutalt? Går det att jämföra över huvud taget?

Mot vem skulle det kunna vara omoraliskt, frågade jag tidigare. Om det inte finns någon människa som påverkas negativt av mina handlingar, vem är det då omoraliskt emot? Den kristna svarar ju förstås ”mot Gud”. Vi må icke gå emot guds syfte med oss. Men är det inte så att även i den sekulära delen av samhället hänger dessa tre – sex, droger och våld” –  fortfarande ihop som någon slags ”det moraliska förfallets triad”?

7 kommentarer

Filed under Uncategorized