Tag Archives: definiering av relationer

Att definiera en primärrelation med en snöboll i rullning

Det har inte blivit något skrivet här på länge och det har sina orsaker. Två partners tar sin tid. Det blir inte mycket egentid över. Sommaren börjar gå mot sitt slut och jag har semestrat för fullt med båda mina partners. Vi har t o m semestrat alla tre ihop. Vi hyrde en stuga i Göteborgs skärgård och vi sov allihop med mig i mitten. Det var fint. Jag är glad att det funkade. De umgås inte direkt med varandra själva, mina partners, men det funkar ändå att vara tillsammans alla tre.

Jag kallar mina partners för Florian och Jan, för er som är nya här (eller har glömt). Florian och jag är gifta och har varit tillsammans i 9 år medan jag och Jan har gjort vårt första år ihop. Jag och Jan åkte även på vår första semester ihop i år. Det blev en ganska kort resa till en ort i Sverige. Vi börjar lite lätt så. Florian har varit lite tveksam till att vi reser eller semestrar ihop för han är rädd att vi ska bonda för mycket. För om jag och Jan bondar för mycket kanske det resulterar i att jag och Florian glider ifrån varandra.

När vi började öppna upp vårt förhållande, jag och Florian, var vi överens om att vi skulle vara primärrelationen, att vi kommer i första hand för varann och att vår relation är viktigast. Det lät som en bra plan, vi är ju trots allt gifta, vi har inställningen att vi vill fortsätta vara tillsammans tills vi blir gamla och senila och vi vill inte förstöra något i det. Men vi var ändå överens om att vi skulle låta varandra få ha känslor för andra. Vi skulle ha kakan och äta den, vi skulle vara man och hustru med älskare, älskarinnor, flickvänner, pojkvänner, parnters och lekkamrater. Men var drar vi gränsen? Hur nära vågar vi släppa andra inpå våra liv? När riskerar de att bli ett hot mot vår relation?

Vi var överens om att vi ville fortsätta bo ihop. Så länge jag inte säger att ”nu vill jag bo med den här istället” är allt lugnt har Florian sagt. Och vi släpper inte in fler sambos i vårt hem. Och vi firar jul ihop. Men sen då? Hur visar vi i praktisk handling att vi är primärpartners?  Hur gör vi skillnad på vår relation och den till andra? Vi kan bestämma att vi träffas flest dagar i veckan, Florian 4 och Jan 3  t.ex. Det kan bli en markör. Vi har delad ekonomi och gemensamma lån, det i sig binder oss till varann. Vi kan helt enkelt bestämma att vi ska älska varandra mest, att vår kärlek ska vara störst och viktigast. Men kan man bara bestämma det? Kan jag släppa in Jan i mitt liv, tillåta mig att älska honom men bara till en viss gräns? När säger jag stopp? Är det innan semesterplanerna börjar smidas? Är det då det  börjar gå för långt? Men har det inte isåfall redan gått för långt om jag vill åka på semester med Jan, kanske i syfte att komma ännu närmare?  Vi har satt en snöboll i rullning och den går inte att stoppa är jag rädd.  Jag vill inte hindra mig själv från att känna det jag känner.  Jag vill lära känna Jan ännu mer, ännu djupare, komma ännu närmare, uppleva ännu mer tillsammans. Jag vill inte ens behöva kalla honom för sekundärpartner för jag vill inte att han ska behöva känna att han kommer i andra hand.

Men Florian då? Kommer de här känslorna och hängivelsen till en annan föra mig bort från honom? Jag älskar Florian också och jag vill inte att det ska hända. Trots mina starka känslor för Jan är  Florian fortfarande en viktig del av mig och mitt liv som jag älskar och vill värna om. Men om vi inte är uppmärksamma och om vi glömmer bort att vårda vår relation är det förstås en risk. Vi måste se till att utvecklas tillsammans och inte ifrån varann.

Även Florian är tämligen aktiv med att träffa andra nu och ibland blir det inte så mycket tid över för oss. Jag kanske rent utav träffar Jan 4 och Florian 3 dagar i veckan (och så borde jag träffa mina vänner mer). Betyder det att vi håller på att svika vårt ideal som primärpartners? Jag vet inte. Ibland oroar jag mig men ofta gör jag det inte. Jag och Florian har på nåt sätt haft vår aktiva period. Vi har umgåtts intensivt under många år och är också vana vid att umgås lågintensivt, om det så är att vi gör olika saker i samma lägenhet eller att vi träffar vänner. Vi har alltid varit stabila. I en mer ny relation kan man behöva umgås mer intensivt för att man fortfarande håller på att lära känna varandra. Någonstans vågar jag lita på att jag och Florian ändå har kvar stabiliteten, att vi fortfarande är starkt förankrade i varandra, trots att vi utsätter oss för lite mer risker och påverkan nu. Men det är ingenting man ska ta för givet. Det gäller att vara uppmärksam.  Vi har satt en snöboll i rullning som inte går att stoppa, men vi kan åtminstone se till att vi håller jämna steg med den.

Regna

Annonser

3 kommentarer

Filed under polyamori, Uncategorized