Tag Archives: känslor

Polylivet inte alltid en dans på rosor

Jag tror att en anledning till att jag drar mig för att komma ut som poly på jobbet är att jag känner att jag behöver försvara min livsstil för dem som inte förstår sig på den. Och för att rättfärdiga min livsstil måste jag ju kunna berätta hur fantastiskt det är, på ett övertygande sätt. Jag kan dra alla de klassiska polyförsvaren om varför man kan älska flera personer samtidigt:

– Om du har flera barn, älskar du inte alla dina barn då?

– Jo, det är klart, men på olika sätt

– Exakt, just så är det också med polyamori, man älskar flera människor samtidigt – och alla på helt unika sätt!

Eller

– Jag skulle inte kunna vara polyamorös, det verkar så otryggt.

– Men det är väl inget som säger att det är mer tryggt som monogam? Risken finns ju alltid att din partner tröttnar eller lämnar dig för en annan.

Vissa har också frågat mig om min primärrelation har blivit bättre sen vi öppnade upp. Bättre än vadå? Bättre än när? Det var ju inte precis dåligt innan vi öppnade upp, men har det då blivit ännu bättre? Jag har känt mig lite tvungen att svara ja på den frågan. Om jag inte svarar ja skulle ju den andre falla för den vanliga tron att öppna förhållanden bara är ett väldigt utdraget sätt att göra slut på. Men om jag får resonera fritt kring den frågan skulle jag kanske säga att ”bättre” är lite för enkelt och ett kanske inte helt adekvat ord. Livet har blivit annorlunda, helt klart, och vår relation påverkas, helt klart. Om livet var lite mer vanor och vardag och kanske i viss mån tristess innan vi öppnade upp så har det definitivt blivit till det bättre. Men livet är faktiskt oftast inte så enkelt som polyamorös. Jag tycker ärligt talat att livet var lättare som mono. Ibland funderar jag på om mina dubbla relationer ska göra mig utbränd. Men det vågar jag ju inte säga till de ofrälsta. Men trots att livet kan vara ganska svårt som poly så är det ändå så här jag vill ha det.

Det kan vara svårt att se till att få tid till alla relationer (även vänner kräver ju sin tid), det är svårt att få alla nöjda. Det tar energi varje gång ens partner har börjat intressera sig för en ny. Även om det inte är direkta svartsjukekänslor så behöver det ändå bearbetas känslomässigt. När vänskapskretsen består av många polysar och andra ”runtknullare” har snart alla legat med alla och även buksyskon och exligg kan ta energi att förhålla sig till.  Men jag brukar försöka tänka på att jag har valt det här livet själv. I viss mån var det intriger och komplicerade relationer jag var ute efter när vi gjorde vår polyamorösa debut. Mitt liv är mer spännande än de flestas och jag har varit på fester och i orgier som andra bara skulle kunna fantisera om. Jag är nöjd med mitt liv och med mina relationer. Men även goda saker kan göra en utbränd har jag hört.

/Regna

Annonser

5 kommentarer

Filed under polyamori

Två kärlekar i olika stadier

Som jag skrev i föregående inlägg har jag inlett en ny relation. Den börjar bli mer seriös än någon annan relation jag eller min man haft sen vi blev polyamorösa.  Det känns läskigt. Under de dryga 8 år som jag och min man (vi kallar honom Florian) varit tillsammans har vi alltid gjort allt tillsammans. Vi har delat upplevelser, erfarenheter, tankar och vi har har utvecklats tillsammans och pratat om allt. Vi har blivit en del av  varandra. Även det här med polyamori kändes på ett sätt som ett gemensamt projekt, även om det förstås skulle innebära att vi skulle leka runt på varsitt håll och på så vis få skilda erfarenheter och upplevelser. Men ingen av oss visste väl egentligen vad vi skulle kunna vänta oss och hur det skulle kunna bli.  Nu är jag kär i en ny och det är jag på egen hand, utan inblandning av Florian. Jag och den nya håller på att lära känna varandra, vi kommer varandra närmare och närmare för varje gång vi ses, vi skapar gemensamma erfarenheter, vi har fått en internhumor och vi upplever saker tillsammans – och där är inte Florian med. Nya, viktiga saker händer i mitt liv och det känns ovant och lite skrämmande att Florian inte riktigt är en del av det.

Man förändras i mötet med andra människor, och kanske i synnerhet av dem som man älskar och umgås tätt med. Jag tror jag har en särskild förmåga att suga åt mig av andra människor och låta mig påverkas (framför allt av människor jag tycker om). Jag smittas lätt av andras humör och attityder, ibland av åsikter och jag kan ha lätt att dras med i jargonger. Och däri ligger min rädsla – att jag ska förändras och utvecklas i en riktning från Florian. Att jag ska hitta en ny identitet med min nya som plötsligt inte längre är kompatibel med Florian.

Relationen med min man och den nya relationen är nu i helt olika stadier. Där min och Florians kärlek har fått mogna under åtta år är kärleken fortfarande stark, om än inte lika intensiv som de allra första åren. Min nya kärlek är fortfarande i nyförälskelsestadiet och är kanske på ett sätt mer bräcklig, men ändå mer intensiv. Det kan vara svårt att hantera kontrasterna mellan dessa två kärlekar. Den mer intensiva har en tendens att ta upp en stor del av mina tankar medan min livspartner är mer lätt att ta för given. Andra polyvänner till mig har gett mig rådet ”njut så länge det varar. Nyförälskelse går över ganska snart.” Kanske är det så. Jag försöker unna mig att njuta mer än oroa mig och förlita mig på att det bara är oerfarenhet, en övergångsfas. Men jag har också insett att det är viktigt att få tid att landa hos Florian. Så jag inte låter mig dras iväg för mycket. För att påminna mig om vem jag är men kanske framför allt vilka vi är.

Lämna en kommentar

Filed under polyamori, Uncategorized

Svartsjukan

När vi berättar om vår öppna relation är det många som reagerar med fascination och ibland upplever jag även ett uns av avundsjuka. Många verkar själva lockas av tanken att både kunna ha kakan och äta den, att kunna leva både det trygga parlivet och det vilda singellivet på samma gång. Men för många verkar det vara svartsjukan som är det stora hindret. Hur hanterar man svartsjukan? är en väldigt vanlig fråga. Jag tror att olika människor har olika lätt eller svårt för att känna svartsjuka. För dem som sällan känner det kommer polylivet antagligen bli ganska oproblematiskt. Men för dem som har närmare till svartsjukekänslorna blir det mer att jobba med, men det är min övertygelse att det går att jobba bort.

Jag har tidigare bara upplevt svartsjuka ett ytterst fåtal gånger. Det var nog därför vi vågade ge oss in på öppet förhållande trots allt. Men nu har jag ändå erfarit svartsjukan. Jag antar att det var svartsjuka i allafall. Jag kände mig orolig, hade ångest och kände mig allmänt psykiskt labil och det var i samband med att Florian träffade en tjej. Jag tyckte att jag borde varit förberedd på det där. Vi har ju pratat så mycket, jag var helt med på noterna i teorin, men ändå ville känslorna inte följa med. Jag kunde inte sätta fingret på varför jag kände som jag gjorde. Det var ingen konkret som att jag var rädd för att bli lämnad eller att den andra tjejen skulle vara bättre på nåt sätt. Det var helt enkelt känslorna som inte följde med. Kanske är jag helt enkelt fortfarande lite ny på det här med polyrelationer. Kanske har jag ännu inte kommit ur monotänkandet helt och hållet och kanske var det bara ovanan att se Florian med en annan tjej.

Men hur hanterade jag då svartsjukan? Jag ska dela med mig av tankar och idéer som kom upp under perioden. Här följer några tips som är baserade på mina egna erfarenheter från just min situation (dvs med utgångspunkt i en polyfil primärrelation).

Tillåt dig att känna som du gör
Det är inget att skämmas för om känslorna helt enkelt inte beter sig som du skulle önska. Det är så känslor gör. Det är inte kul, det är jobbigt och kan vara för jävligt, men försök att se det som ett tillfälle att lära känna dina egna känslor. Livet behöver inte vara bättre bara för att man har det lätt. Jag tror inte det finns något gott i svartsjukan i sig, men du kan ändå lära dig något om dig själv när du upplever den och det kan i sin tur göra att du lär dig hantera den i framtiden. Försök att analysera dina känslor. Exakt vad var det som gjorde att du kände svartsjukan? När kände du det? Hur kändes det? Finns det nåt rationellt i dina känslor eller är det just bara en känsla? Analysera tillsammans med din partner (eller den som svartsjukan gällde) och prata om vad du tänker och känner.

Bli inkluderad
Det är olika hur mycket man vill höra om sin partners eskapader med andra men jag tycker det kändes bra att få höra Florian berätta om vad som hände och vad de gjorde. Vissa vill inte visualisera alls, andra kan bli upphetsade av att tänka sig sin partner med en annan. För mig blev det ett sätt att bearbeta och jag kände mig mer lugn av att veta och upplevde kanske att jag återfick en viss kontroll. Det kändes mindre dramatiskt på nåt sätt när jag visste vad som hänt.

Prata med flera
Prata inte bara med din partner utan även med vänner och andra som du kan tänka dig att öppna dig lite för. Det är alltid bra med en extern ventil som inte är involverad i dina relationer som svartsjukan gäller. Ju fler gånger du berättar desto mer bearbetar du och desto fortare går det att komma över. Kanske kan din vän också komma med lite råd och andra infallsvinklar, men det viktigaste är oftast att själv få prata av sig. Att prata om det med andra är också ett sätt att avdramatisera det hela. Genom att prata öppet om svartsjukekänslor visar du både för dig själv och andra att det inte är nåt konstigt eller nåt att skämmas över.

Ha folk omkring dig
Var inte ledsen ensam. När du har grubblat, gråtit och ältat kan det vara bra att tänka på nåt annat ett tag. Gör nånting som kan distrahera dina tankar ett tag. Ha vänner omkring dig. Även när din partner ska träffa någon annan kan det vara bra att se till att vara upptagen av nånting så du inte sitter och funderar på vad de gör just nu.

Skriv dagbok
Prata är bra, men även skriva kan vara effektivt. Det kan ligga något rituellt i att skriva av sig sina dåliga känslor och tänka att de stannar där i boken. Det kan även vara bra för framtiden när minnet kanske bleknat så du kan läsa om hur det var och se till att du har lärt dig sen dess.

Bekräfta
Om det är din partner som är svartsjuk så finns det mycket även du kan göra. Bli inte rädd eller orolig för att din partner känner svartsjuka. Försök inte tassa eller undvika att prata om något av rädsla att din partner ska bli besvärad. Var så öppen och ärlig hela tiden som möjligt. Berätta hellre för mycket än för lite (tycker jag). Om det är något din partner inte vill höra så får hen säga det. Men framför allt – glöm inte att bekräfta din partner extra mycket. Kanske har du fått nya perspektiv med den andra partnern och kommit på vad det är du uppskattar med din primärpartner. Använd dina nya erfarenheter med dina andra dejter som inspiration till ditt primärförhållande. Kanske har du blivit påmind om hur det är att vara nyförälskad? Ta med dig den upplevelsen till din primärrelation. Gör saker med din primärpartner som du kanske skulle göra om ni dejtade varandra för första eller tredje gången.

Lär känna ”objektet”
För mig känns det oftast bättre om jag känner personen som min man dejtar. Om jag inte känner personen och svartsjukekänslor uppstår så är det bra att träffa personen och lära känna den lite tycker jag. När det inte är någon man träffat målar man gärna upp bilder i huvudet av en kvinna som är ouppnåeligt fantastisk på alla sätt och viss. I verkligheten är de flesta personer ganska vanliga och inte så särskilt märkvärdiga. Ni kanske t o m har något gemensamt (om inte annat har ni ju åtminstone kanske legat med samma person)?

Gå vidare
När det gått lite tid och du känner att du kanske lyckats reda ut vad det var svartsjukan hängde på är det dags att kanske göra ett nytt försök (om ni inte beslutat att ta paus i polylivet för att eventuellt göra ett nytt försök inom en obestämd framtid). Om ni lärt er något från förra gången, försök testa lärdomarna i praktiken. Eller kanske kan du lära dig något just genom att din partner fortsätter att träffa andra. Om det sker på ett nytt sätt som känns bättre kanske du förstår vad det var som inte kändes bra förra gången. Eller om det sker med en ny person kanske du förstår vad som gjorde att den förra kändes mer som ett hot. Eller kanske de har en annan sorts relation än den förra som gjorde att du kände dig svartsjuk. Jämför, bena ut och testa er fram för att komma fram till hur dina känslor fungerar. Känslor går kanske inte att tygla men jag är övertygad om att man kan lära sig att hantera dem med övning och erfarenhet. Glöm inte att det handlar ganska mycket om det egna självförtroendet också. Se till att själv försöka träffa andra också. Då kan du ju faktiskt ägna dina fantasier åt din egna älskare istället för att grubbla över din partners.

Har du några tips om hur man kan hantera svartsjukan? Dela med dig till oss!

/Regna

1 kommentar

Filed under Uncategorized