Tag Archives: monogama

Polylivet inte alltid en dans på rosor

Jag tror att en anledning till att jag drar mig för att komma ut som poly på jobbet är att jag känner att jag behöver försvara min livsstil för dem som inte förstår sig på den. Och för att rättfärdiga min livsstil måste jag ju kunna berätta hur fantastiskt det är, på ett övertygande sätt. Jag kan dra alla de klassiska polyförsvaren om varför man kan älska flera personer samtidigt:

– Om du har flera barn, älskar du inte alla dina barn då?

– Jo, det är klart, men på olika sätt

– Exakt, just så är det också med polyamori, man älskar flera människor samtidigt – och alla på helt unika sätt!

Eller

– Jag skulle inte kunna vara polyamorös, det verkar så otryggt.

– Men det är väl inget som säger att det är mer tryggt som monogam? Risken finns ju alltid att din partner tröttnar eller lämnar dig för en annan.

Vissa har också frågat mig om min primärrelation har blivit bättre sen vi öppnade upp. Bättre än vadå? Bättre än när? Det var ju inte precis dåligt innan vi öppnade upp, men har det då blivit ännu bättre? Jag har känt mig lite tvungen att svara ja på den frågan. Om jag inte svarar ja skulle ju den andre falla för den vanliga tron att öppna förhållanden bara är ett väldigt utdraget sätt att göra slut på. Men om jag får resonera fritt kring den frågan skulle jag kanske säga att ”bättre” är lite för enkelt och ett kanske inte helt adekvat ord. Livet har blivit annorlunda, helt klart, och vår relation påverkas, helt klart. Om livet var lite mer vanor och vardag och kanske i viss mån tristess innan vi öppnade upp så har det definitivt blivit till det bättre. Men livet är faktiskt oftast inte så enkelt som polyamorös. Jag tycker ärligt talat att livet var lättare som mono. Ibland funderar jag på om mina dubbla relationer ska göra mig utbränd. Men det vågar jag ju inte säga till de ofrälsta. Men trots att livet kan vara ganska svårt som poly så är det ändå så här jag vill ha det.

Det kan vara svårt att se till att få tid till alla relationer (även vänner kräver ju sin tid), det är svårt att få alla nöjda. Det tar energi varje gång ens partner har börjat intressera sig för en ny. Även om det inte är direkta svartsjukekänslor så behöver det ändå bearbetas känslomässigt. När vänskapskretsen består av många polysar och andra ”runtknullare” har snart alla legat med alla och även buksyskon och exligg kan ta energi att förhålla sig till.  Men jag brukar försöka tänka på att jag har valt det här livet själv. I viss mån var det intriger och komplicerade relationer jag var ute efter när vi gjorde vår polyamorösa debut. Mitt liv är mer spännande än de flestas och jag har varit på fester och i orgier som andra bara skulle kunna fantisera om. Jag är nöjd med mitt liv och med mina relationer. Men även goda saker kan göra en utbränd har jag hört.

/Regna

5 kommentarer

Filed under polyamori