Tag Archives: poly

Svartsjukan

När vi berättar om vår öppna relation är det många som reagerar med fascination och ibland upplever jag även ett uns av avundsjuka. Många verkar själva lockas av tanken att både kunna ha kakan och äta den, att kunna leva både det trygga parlivet och det vilda singellivet på samma gång. Men för många verkar det vara svartsjukan som är det stora hindret. Hur hanterar man svartsjukan? är en väldigt vanlig fråga. Jag tror att olika människor har olika lätt eller svårt för att känna svartsjuka. För dem som sällan känner det kommer polylivet antagligen bli ganska oproblematiskt. Men för dem som har närmare till svartsjukekänslorna blir det mer att jobba med, men det är min övertygelse att det går att jobba bort.

Jag har tidigare bara upplevt svartsjuka ett ytterst fåtal gånger. Det var nog därför vi vågade ge oss in på öppet förhållande trots allt. Men nu har jag ändå erfarit svartsjukan. Jag antar att det var svartsjuka i allafall. Jag kände mig orolig, hade ångest och kände mig allmänt psykiskt labil och det var i samband med att Florian träffade en tjej. Jag tyckte att jag borde varit förberedd på det där. Vi har ju pratat så mycket, jag var helt med på noterna i teorin, men ändå ville känslorna inte följa med. Jag kunde inte sätta fingret på varför jag kände som jag gjorde. Det var ingen konkret som att jag var rädd för att bli lämnad eller att den andra tjejen skulle vara bättre på nåt sätt. Det var helt enkelt känslorna som inte följde med. Kanske är jag helt enkelt fortfarande lite ny på det här med polyrelationer. Kanske har jag ännu inte kommit ur monotänkandet helt och hållet och kanske var det bara ovanan att se Florian med en annan tjej.

Men hur hanterade jag då svartsjukan? Jag ska dela med mig av tankar och idéer som kom upp under perioden. Här följer några tips som är baserade på mina egna erfarenheter från just min situation (dvs med utgångspunkt i en polyfil primärrelation).

Tillåt dig att känna som du gör
Det är inget att skämmas för om känslorna helt enkelt inte beter sig som du skulle önska. Det är så känslor gör. Det är inte kul, det är jobbigt och kan vara för jävligt, men försök att se det som ett tillfälle att lära känna dina egna känslor. Livet behöver inte vara bättre bara för att man har det lätt. Jag tror inte det finns något gott i svartsjukan i sig, men du kan ändå lära dig något om dig själv när du upplever den och det kan i sin tur göra att du lär dig hantera den i framtiden. Försök att analysera dina känslor. Exakt vad var det som gjorde att du kände svartsjukan? När kände du det? Hur kändes det? Finns det nåt rationellt i dina känslor eller är det just bara en känsla? Analysera tillsammans med din partner (eller den som svartsjukan gällde) och prata om vad du tänker och känner.

Bli inkluderad
Det är olika hur mycket man vill höra om sin partners eskapader med andra men jag tycker det kändes bra att få höra Florian berätta om vad som hände och vad de gjorde. Vissa vill inte visualisera alls, andra kan bli upphetsade av att tänka sig sin partner med en annan. För mig blev det ett sätt att bearbeta och jag kände mig mer lugn av att veta och upplevde kanske att jag återfick en viss kontroll. Det kändes mindre dramatiskt på nåt sätt när jag visste vad som hänt.

Prata med flera
Prata inte bara med din partner utan även med vänner och andra som du kan tänka dig att öppna dig lite för. Det är alltid bra med en extern ventil som inte är involverad i dina relationer som svartsjukan gäller. Ju fler gånger du berättar desto mer bearbetar du och desto fortare går det att komma över. Kanske kan din vän också komma med lite råd och andra infallsvinklar, men det viktigaste är oftast att själv få prata av sig. Att prata om det med andra är också ett sätt att avdramatisera det hela. Genom att prata öppet om svartsjukekänslor visar du både för dig själv och andra att det inte är nåt konstigt eller nåt att skämmas över.

Ha folk omkring dig
Var inte ledsen ensam. När du har grubblat, gråtit och ältat kan det vara bra att tänka på nåt annat ett tag. Gör nånting som kan distrahera dina tankar ett tag. Ha vänner omkring dig. Även när din partner ska träffa någon annan kan det vara bra att se till att vara upptagen av nånting så du inte sitter och funderar på vad de gör just nu.

Skriv dagbok
Prata är bra, men även skriva kan vara effektivt. Det kan ligga något rituellt i att skriva av sig sina dåliga känslor och tänka att de stannar där i boken. Det kan även vara bra för framtiden när minnet kanske bleknat så du kan läsa om hur det var och se till att du har lärt dig sen dess.

Bekräfta
Om det är din partner som är svartsjuk så finns det mycket även du kan göra. Bli inte rädd eller orolig för att din partner känner svartsjuka. Försök inte tassa eller undvika att prata om något av rädsla att din partner ska bli besvärad. Var så öppen och ärlig hela tiden som möjligt. Berätta hellre för mycket än för lite (tycker jag). Om det är något din partner inte vill höra så får hen säga det. Men framför allt – glöm inte att bekräfta din partner extra mycket. Kanske har du fått nya perspektiv med den andra partnern och kommit på vad det är du uppskattar med din primärpartner. Använd dina nya erfarenheter med dina andra dejter som inspiration till ditt primärförhållande. Kanske har du blivit påmind om hur det är att vara nyförälskad? Ta med dig den upplevelsen till din primärrelation. Gör saker med din primärpartner som du kanske skulle göra om ni dejtade varandra för första eller tredje gången.

Lär känna ”objektet”
För mig känns det oftast bättre om jag känner personen som min man dejtar. Om jag inte känner personen och svartsjukekänslor uppstår så är det bra att träffa personen och lära känna den lite tycker jag. När det inte är någon man träffat målar man gärna upp bilder i huvudet av en kvinna som är ouppnåeligt fantastisk på alla sätt och viss. I verkligheten är de flesta personer ganska vanliga och inte så särskilt märkvärdiga. Ni kanske t o m har något gemensamt (om inte annat har ni ju åtminstone kanske legat med samma person)?

Gå vidare
När det gått lite tid och du känner att du kanske lyckats reda ut vad det var svartsjukan hängde på är det dags att kanske göra ett nytt försök (om ni inte beslutat att ta paus i polylivet för att eventuellt göra ett nytt försök inom en obestämd framtid). Om ni lärt er något från förra gången, försök testa lärdomarna i praktiken. Eller kanske kan du lära dig något just genom att din partner fortsätter att träffa andra. Om det sker på ett nytt sätt som känns bättre kanske du förstår vad det var som inte kändes bra förra gången. Eller om det sker med en ny person kanske du förstår vad som gjorde att den förra kändes mer som ett hot. Eller kanske de har en annan sorts relation än den förra som gjorde att du kände dig svartsjuk. Jämför, bena ut och testa er fram för att komma fram till hur dina känslor fungerar. Känslor går kanske inte att tygla men jag är övertygad om att man kan lära sig att hantera dem med övning och erfarenhet. Glöm inte att det handlar ganska mycket om det egna självförtroendet också. Se till att själv försöka träffa andra också. Då kan du ju faktiskt ägna dina fantasier åt din egna älskare istället för att grubbla över din partners.

Har du några tips om hur man kan hantera svartsjukan? Dela med dig till oss!

/Regna

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Poly- att inte vilja äga eller att vara girig

En idé bakom ickemonogama relationer som många framhåller är tanken om att man inte äger varandra. Genom att tillåta varandra att bli förälskade i andra och att ha nära och sexuella relationer med andra ger man varandra en stor frihet ett visst förtroende. Det är en fin tanke, med frihet och icke-ägande som idé som kanske kan kopplas till lite socialistiska tankar (och kanske liberala). Men för den som är lagd åt det lite mer kapitalistiska hållet är det inga problem att hitta argument där heller. Varför ska du nöja dig med en när du kan ha flera? Varför nöja dig med lite när du kan få mer?

Jag har funderat mycket på varför det inte är vanligare med polyamori och öppna förhållanden, för när jag tänker på det så känns det ändå som att det rimmar bra med den filosofi som i övrigt råder i vårt konsumtionssamhälle: varför nöja dig med lite när du kan få mer? För visst finns det ändå en slags girighet i ickemonogamin? Jag har en partner som jag trivs väldigt bra med, vi älskar varandra, vi är lyckliga, vi har ett bra sexliv och vi ämnar leva resten av våra liv tillsammans. Ändå vill jag ha mer.

I framtiden, när det har blivit mer accepterat med polyamorösa relationer, kommer man kanske tycka att den som nöjer sig med en partner är anspråkslös, eller kanske lite pryd som inte knullar runt med flera. Det kanske t o m kommer bli en statusgrej att ha så många partners som möjligt, på samma sätt som det kanske är status att ha legat med många (om det nu är det) eller på samma sätt som den rika shejken har ett dussin fruar som ett tecken på status, makt och rikedom.

Men även om monogamin fortfarande är en stark norm i samhället så betyder det inte att relationslivet inte är utsatt för konsumtionssamhällets påbud att inte nöja sig. Bara för att folk håller sig till en partner betyder det inte att de automatiskt är nöjda och mindre giriga än oss polygama. Istället gör den monogama slut och hoppas på att hitta något bättre nästa gång. Men att inte nöja sig betyder inte nödvändigtvis att man inte är nöjd med det man redan har. För min del handlar det nog snarare om det som Florian var inne på i tidigare inlägg; en relation kan inte tillfredställa alla behov av kärlek och gemenskap som en människa behöver. Och är det verkligen något fult med girighet när det kommer till kärlek? Är inte kärleken något som blir större ju mer man ger av den? Och kan man inte ge mer ju mer man får? Fortfarande är det ju så att ingen ifrågasätter om alla barn i en familj kan få lika mycket kärlek av sina föräldrar och inte heller ifrågasätts den som söker mer vänskap, trots att den redan har vänner som den älskar och trivs med. Kan det inte ses som girigt att vilja ha flera barn som ser upp till en, eller fler kompisar som kan ge en bekräftelse? Om någon söker vänner endast för att verka populär så märks det. På samma sätt tror jag att någon som söker sig många partners för att framstå som en pimp eller shejk inte kommer behålla sina älskare särskilt länge (förhoppningsvis). För det är ju så att även om det är girighet som driver en till sökandet efter mera kärlek så krävs det också mycket av en själv. Ska man ha flera kärleksrelationer ska man ha förmågan att underhålla dem alla också. Så driven och girighet eller inte, det bör i vilket fall kombineras med en god förmåga att ge av sig själv också.

/Regna

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Hur jag kom in på öppet förhållande

Jag hade varit gift i nästan ett år och varit tillsammans med min man Florian*  i över sex år när vi på allvar började överväga öppet förhållande. Egentligen kom det väl inte som någon blixt från klar himmel direkt, vi har under alla våra år kunnat prata om andra personer som vi tycker är snygga och som vi kanske skulle ha raggat på om vi hade varit singlar. Vi har alltid skämtat lite om att ska vi vara tillsammans i resten av våra liv så kommer vi väl antingen börja med kinky sex så småning om eller kanske börja swinga  för att kunna utveckla sexlivet. Det var skönt att tillåta sig att tänka den tanken, särskilt med tanke på jag aldrig hade haft sex med någon annan än Florian.

Det var i soluppgången efter en sen efterfest en försommar som vi på allvar började diskutera var vi drog våra gränser egentligen. Det visade sig att vi både vid närmare eftertanke inte trodde att det skulle behöva kännas så farligt om den andra hånglade eller rentutav hade sex med någon annan. Vi har aldrig varit särskilt svartsjuka, någon av oss. Vi pratade om det länge och funderade mycket över en tid och bara tanken på det gjorde att vårt eget sexliv fick sig en skjuts. Men vi var också medvetna om risken det innebar att börja blanda in andra i vårt sexliv. Vem vet vilka känslor man skulle kunna väcka. Vi kände oss ändå så pass säkra och trygga med varandra att vi tyckte det var värt risken. Vi hade levt 6 trygga år tillsammans och levt ett allmänt tryggt liv och tyckte faktiskt det var dags att utmana den tryggheten lite. Nu var rätt tid. Så länge vi tog det försiktigt, alltid lyssnade på varandra och ständigt kommunicerade borde det gå bra.

Vi funderade mycket i början på vilka regler vi skulle ha. Ingen av oss hade något emot om den andra skulle ligga med vänner till oss. Vi vet båda vilka den andra är intresserade av och innan en fest t.ex. pratar vi igenom vilka möjliga situationer som skulle kunna uppstå. Är vi på samma fest försöker vi se till att den andra har det bra och inte känner sig ensam om man vill ragga eller hångla upp någon. Efterhand har det trots allt inte blivit så mycket regler förutom att alltid prata om allt. Vi har t.o.m insett att känslor är en del av grejen, även om vi fortfarande vill att vi ska vara nummer ett för varandra. För det finns ändå något som jag och Florian inte kan ge varandra längre och det är den där spänningen som bara kan uppstå vid en flirt. Genom ett öppet förhållande tycker vi att vi förenar det bästa av två världar: den stabila, trygga kärleken och den flyktiga flirten där den mer eller mindre främmande mannens beröring kittlar mer än min man troligen kommer kunna göra igen. Det låter kanske sorgligt på ett sätt, men jag tror ändå det är priset man betalar för en långvarig relation. Det går helt enkelt inte att bli berörd för första gången mer än en gång.

/Regna

*Florian är ett fingerat namn, liksom Regna.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized