Tag Archives: primärrelation

Att definiera en primärrelation med en snöboll i rullning

Det har inte blivit något skrivet här på länge och det har sina orsaker. Två partners tar sin tid. Det blir inte mycket egentid över. Sommaren börjar gå mot sitt slut och jag har semestrat för fullt med båda mina partners. Vi har t o m semestrat alla tre ihop. Vi hyrde en stuga i Göteborgs skärgård och vi sov allihop med mig i mitten. Det var fint. Jag är glad att det funkade. De umgås inte direkt med varandra själva, mina partners, men det funkar ändå att vara tillsammans alla tre.

Jag kallar mina partners för Florian och Jan, för er som är nya här (eller har glömt). Florian och jag är gifta och har varit tillsammans i 9 år medan jag och Jan har gjort vårt första år ihop. Jag och Jan åkte även på vår första semester ihop i år. Det blev en ganska kort resa till en ort i Sverige. Vi börjar lite lätt så. Florian har varit lite tveksam till att vi reser eller semestrar ihop för han är rädd att vi ska bonda för mycket. För om jag och Jan bondar för mycket kanske det resulterar i att jag och Florian glider ifrån varandra.

När vi började öppna upp vårt förhållande, jag och Florian, var vi överens om att vi skulle vara primärrelationen, att vi kommer i första hand för varann och att vår relation är viktigast. Det lät som en bra plan, vi är ju trots allt gifta, vi har inställningen att vi vill fortsätta vara tillsammans tills vi blir gamla och senila och vi vill inte förstöra något i det. Men vi var ändå överens om att vi skulle låta varandra få ha känslor för andra. Vi skulle ha kakan och äta den, vi skulle vara man och hustru med älskare, älskarinnor, flickvänner, pojkvänner, parnters och lekkamrater. Men var drar vi gränsen? Hur nära vågar vi släppa andra inpå våra liv? När riskerar de att bli ett hot mot vår relation?

Vi var överens om att vi ville fortsätta bo ihop. Så länge jag inte säger att ”nu vill jag bo med den här istället” är allt lugnt har Florian sagt. Och vi släpper inte in fler sambos i vårt hem. Och vi firar jul ihop. Men sen då? Hur visar vi i praktisk handling att vi är primärpartners?  Hur gör vi skillnad på vår relation och den till andra? Vi kan bestämma att vi träffas flest dagar i veckan, Florian 4 och Jan 3  t.ex. Det kan bli en markör. Vi har delad ekonomi och gemensamma lån, det i sig binder oss till varann. Vi kan helt enkelt bestämma att vi ska älska varandra mest, att vår kärlek ska vara störst och viktigast. Men kan man bara bestämma det? Kan jag släppa in Jan i mitt liv, tillåta mig att älska honom men bara till en viss gräns? När säger jag stopp? Är det innan semesterplanerna börjar smidas? Är det då det  börjar gå för långt? Men har det inte isåfall redan gått för långt om jag vill åka på semester med Jan, kanske i syfte att komma ännu närmare?  Vi har satt en snöboll i rullning och den går inte att stoppa är jag rädd.  Jag vill inte hindra mig själv från att känna det jag känner.  Jag vill lära känna Jan ännu mer, ännu djupare, komma ännu närmare, uppleva ännu mer tillsammans. Jag vill inte ens behöva kalla honom för sekundärpartner för jag vill inte att han ska behöva känna att han kommer i andra hand.

Men Florian då? Kommer de här känslorna och hängivelsen till en annan föra mig bort från honom? Jag älskar Florian också och jag vill inte att det ska hända. Trots mina starka känslor för Jan är  Florian fortfarande en viktig del av mig och mitt liv som jag älskar och vill värna om. Men om vi inte är uppmärksamma och om vi glömmer bort att vårda vår relation är det förstås en risk. Vi måste se till att utvecklas tillsammans och inte ifrån varann.

Även Florian är tämligen aktiv med att träffa andra nu och ibland blir det inte så mycket tid över för oss. Jag kanske rent utav träffar Jan 4 och Florian 3 dagar i veckan (och så borde jag träffa mina vänner mer). Betyder det att vi håller på att svika vårt ideal som primärpartners? Jag vet inte. Ibland oroar jag mig men ofta gör jag det inte. Jag och Florian har på nåt sätt haft vår aktiva period. Vi har umgåtts intensivt under många år och är också vana vid att umgås lågintensivt, om det så är att vi gör olika saker i samma lägenhet eller att vi träffar vänner. Vi har alltid varit stabila. I en mer ny relation kan man behöva umgås mer intensivt för att man fortfarande håller på att lära känna varandra. Någonstans vågar jag lita på att jag och Florian ändå har kvar stabiliteten, att vi fortfarande är starkt förankrade i varandra, trots att vi utsätter oss för lite mer risker och påverkan nu. Men det är ingenting man ska ta för givet. Det gäller att vara uppmärksam.  Vi har satt en snöboll i rullning som inte går att stoppa, men vi kan åtminstone se till att vi håller jämna steg med den.

Regna

Annonser

3 kommentarer

Filed under polyamori, Uncategorized

Svartsjukan

När vi berättar om vår öppna relation är det många som reagerar med fascination och ibland upplever jag även ett uns av avundsjuka. Många verkar själva lockas av tanken att både kunna ha kakan och äta den, att kunna leva både det trygga parlivet och det vilda singellivet på samma gång. Men för många verkar det vara svartsjukan som är det stora hindret. Hur hanterar man svartsjukan? är en väldigt vanlig fråga. Jag tror att olika människor har olika lätt eller svårt för att känna svartsjuka. För dem som sällan känner det kommer polylivet antagligen bli ganska oproblematiskt. Men för dem som har närmare till svartsjukekänslorna blir det mer att jobba med, men det är min övertygelse att det går att jobba bort.

Jag har tidigare bara upplevt svartsjuka ett ytterst fåtal gånger. Det var nog därför vi vågade ge oss in på öppet förhållande trots allt. Men nu har jag ändå erfarit svartsjukan. Jag antar att det var svartsjuka i allafall. Jag kände mig orolig, hade ångest och kände mig allmänt psykiskt labil och det var i samband med att Florian träffade en tjej. Jag tyckte att jag borde varit förberedd på det där. Vi har ju pratat så mycket, jag var helt med på noterna i teorin, men ändå ville känslorna inte följa med. Jag kunde inte sätta fingret på varför jag kände som jag gjorde. Det var ingen konkret som att jag var rädd för att bli lämnad eller att den andra tjejen skulle vara bättre på nåt sätt. Det var helt enkelt känslorna som inte följde med. Kanske är jag helt enkelt fortfarande lite ny på det här med polyrelationer. Kanske har jag ännu inte kommit ur monotänkandet helt och hållet och kanske var det bara ovanan att se Florian med en annan tjej.

Men hur hanterade jag då svartsjukan? Jag ska dela med mig av tankar och idéer som kom upp under perioden. Här följer några tips som är baserade på mina egna erfarenheter från just min situation (dvs med utgångspunkt i en polyfil primärrelation).

Tillåt dig att känna som du gör
Det är inget att skämmas för om känslorna helt enkelt inte beter sig som du skulle önska. Det är så känslor gör. Det är inte kul, det är jobbigt och kan vara för jävligt, men försök att se det som ett tillfälle att lära känna dina egna känslor. Livet behöver inte vara bättre bara för att man har det lätt. Jag tror inte det finns något gott i svartsjukan i sig, men du kan ändå lära dig något om dig själv när du upplever den och det kan i sin tur göra att du lär dig hantera den i framtiden. Försök att analysera dina känslor. Exakt vad var det som gjorde att du kände svartsjukan? När kände du det? Hur kändes det? Finns det nåt rationellt i dina känslor eller är det just bara en känsla? Analysera tillsammans med din partner (eller den som svartsjukan gällde) och prata om vad du tänker och känner.

Bli inkluderad
Det är olika hur mycket man vill höra om sin partners eskapader med andra men jag tycker det kändes bra att få höra Florian berätta om vad som hände och vad de gjorde. Vissa vill inte visualisera alls, andra kan bli upphetsade av att tänka sig sin partner med en annan. För mig blev det ett sätt att bearbeta och jag kände mig mer lugn av att veta och upplevde kanske att jag återfick en viss kontroll. Det kändes mindre dramatiskt på nåt sätt när jag visste vad som hänt.

Prata med flera
Prata inte bara med din partner utan även med vänner och andra som du kan tänka dig att öppna dig lite för. Det är alltid bra med en extern ventil som inte är involverad i dina relationer som svartsjukan gäller. Ju fler gånger du berättar desto mer bearbetar du och desto fortare går det att komma över. Kanske kan din vän också komma med lite råd och andra infallsvinklar, men det viktigaste är oftast att själv få prata av sig. Att prata om det med andra är också ett sätt att avdramatisera det hela. Genom att prata öppet om svartsjukekänslor visar du både för dig själv och andra att det inte är nåt konstigt eller nåt att skämmas över.

Ha folk omkring dig
Var inte ledsen ensam. När du har grubblat, gråtit och ältat kan det vara bra att tänka på nåt annat ett tag. Gör nånting som kan distrahera dina tankar ett tag. Ha vänner omkring dig. Även när din partner ska träffa någon annan kan det vara bra att se till att vara upptagen av nånting så du inte sitter och funderar på vad de gör just nu.

Skriv dagbok
Prata är bra, men även skriva kan vara effektivt. Det kan ligga något rituellt i att skriva av sig sina dåliga känslor och tänka att de stannar där i boken. Det kan även vara bra för framtiden när minnet kanske bleknat så du kan läsa om hur det var och se till att du har lärt dig sen dess.

Bekräfta
Om det är din partner som är svartsjuk så finns det mycket även du kan göra. Bli inte rädd eller orolig för att din partner känner svartsjuka. Försök inte tassa eller undvika att prata om något av rädsla att din partner ska bli besvärad. Var så öppen och ärlig hela tiden som möjligt. Berätta hellre för mycket än för lite (tycker jag). Om det är något din partner inte vill höra så får hen säga det. Men framför allt – glöm inte att bekräfta din partner extra mycket. Kanske har du fått nya perspektiv med den andra partnern och kommit på vad det är du uppskattar med din primärpartner. Använd dina nya erfarenheter med dina andra dejter som inspiration till ditt primärförhållande. Kanske har du blivit påmind om hur det är att vara nyförälskad? Ta med dig den upplevelsen till din primärrelation. Gör saker med din primärpartner som du kanske skulle göra om ni dejtade varandra för första eller tredje gången.

Lär känna ”objektet”
För mig känns det oftast bättre om jag känner personen som min man dejtar. Om jag inte känner personen och svartsjukekänslor uppstår så är det bra att träffa personen och lära känna den lite tycker jag. När det inte är någon man träffat målar man gärna upp bilder i huvudet av en kvinna som är ouppnåeligt fantastisk på alla sätt och viss. I verkligheten är de flesta personer ganska vanliga och inte så särskilt märkvärdiga. Ni kanske t o m har något gemensamt (om inte annat har ni ju åtminstone kanske legat med samma person)?

Gå vidare
När det gått lite tid och du känner att du kanske lyckats reda ut vad det var svartsjukan hängde på är det dags att kanske göra ett nytt försök (om ni inte beslutat att ta paus i polylivet för att eventuellt göra ett nytt försök inom en obestämd framtid). Om ni lärt er något från förra gången, försök testa lärdomarna i praktiken. Eller kanske kan du lära dig något just genom att din partner fortsätter att träffa andra. Om det sker på ett nytt sätt som känns bättre kanske du förstår vad det var som inte kändes bra förra gången. Eller om det sker med en ny person kanske du förstår vad som gjorde att den förra kändes mer som ett hot. Eller kanske de har en annan sorts relation än den förra som gjorde att du kände dig svartsjuk. Jämför, bena ut och testa er fram för att komma fram till hur dina känslor fungerar. Känslor går kanske inte att tygla men jag är övertygad om att man kan lära sig att hantera dem med övning och erfarenhet. Glöm inte att det handlar ganska mycket om det egna självförtroendet också. Se till att själv försöka träffa andra också. Då kan du ju faktiskt ägna dina fantasier åt din egna älskare istället för att grubbla över din partners.

Har du några tips om hur man kan hantera svartsjukan? Dela med dig till oss!

/Regna

1 kommentar

Filed under Uncategorized